Hanna Huset Hunden

Första gången jag läste barnboken Hanna Huset Hunden tyckte jag att det var väldigt konstig och svår att förstå. Några av bilderna var så mörka och nästan läskiga vilket oftast inte brukar förknippas med en barnvänlig bok, samtidigt som att de få meningarna på varje sida var svåra att tolka.
Vi fick sedan veta att boken blivit väldigt kritiserad just för den ansågs vara för avancerad, mörk och "obarnvänlig".

När vi började diskutera boken, först i par och sedan i helklass, fick jag en tydligare inblick i vad den handlade om. Detta var en bok som man behövde läsa mellan raderna i för att förstå handlingen någorlunda och den kunde tolkas på många olika sätt.
Men samtidigt undrade jag varför författaren från början ens skrivit en så avancerad bok som, enligt mig, inte verkade vara anpassad för små barn.
Hanna Huset Hunden är en bok som man behövde läsa några gånger för att hjärnan ska börja ta in informationen och bearbeta den.

Ju mer vi analyserade boken, desto mer förstod vi av den. Det visade sig att den var väldigt genomtänkt och hade en stor innebörd, varje mening kunde vi tolka på flera olika sätt och de hängde ihop med bilderna man från början inte ägnat så mycket tid åt men som man nu började granska noggrannare.

Den kändes inte lika obehaglig längre när man förstod att det egentliga innebörden. Att den handlade om ett barns relation till sina föräldrar, att växa upp, skapa nya erfarenheter och gå sin egen väg.
I slutet av lektionen och diskussionerna så hade min uppfattning om boken ändrats avsevärt!
Från att ha varit skeptisk och helt förvirrad till att faktiskt beskriva den som jättebra och meningsfull.
Även om det är en bok som på sätt och vis är lite sorglig med all ensamhet och rädsla så visar den ju också att allt blir bra och löser sig till slut!