Jag har läst Den ovillige fundamentalisten, en roman av Mohsin Hamid.
Boken handlar om Changez, en ung
pakistanier som reser till USA för att studera och lyckas, tack vare
sina toppbetyg, få ett välbetalt jobb på en firma som värderar
värdet på andra företag.
Han träffar även en ung kvinna vid
namn Erica som han förälskar sig i. Men hans tillvaro vänds upp
och ner efter 9/11-attacken och ingenting blir sig likt. Changez
berättar hela historien för en främmande man på ett café.
Under en svenskalektion diskuterade vi
teman och mönster i boken, och ett av dessa som jag tyckte var extra
framträdande i boken och gjorde den intressant var sättet den var
skriven på.
Det sker många tempusbyten mellan nutid- då Changez
sitter på cafét med Amerikanen – och dåtid, det vill säga
livshistorian som han av okänd anledning berättar för den
främmande mannen.
Boken innehåller på så sätt 2
berättelser som man växlar emellan vilket gör den mer intressant, man ska precis få reda på något spännande och då börjar den parallella berättelsen så man får läsa det istället, ovetande om vad som skett eller ska ske.
Det var annorlunda att boken var som en ensidig dialog istället för en då bägge parterna pratade.
Det var annorlunda att boken var som en ensidig dialog istället för en då bägge parterna pratade.
En annan sak vi diskuterade var namnen
på på, framförallt, huvudpersonerna i boken. Changez namn betyder
”förändringar” på engelska, och det var just det som han fick
genomgå efter 9/11.
Ericas namn skulle även kunnat vara en
förkortning för America, landet som trots sin storhet blev så
sårbart efter terror-dådet, Erica likaså efter att hennes pojkvän
sedan barndomen, Chris gått bort i cancer.
En medveten författare som skapar mönster och nycklar för läsaren att förhålla sig till... Visst blir det intressant när man får diskutera en sådan bok med andra?
SvaraRadera