söndag 10 februari 2013

Oidipus

Det här var första gången jag läste myten om kung Oidipus, den olyckssalige mannen som ovetande dödar sin fader och gifter sig med modern. Dock har jag hört talas om den på annan väg, jag har nämligen sett en kortfilm för något år sedan som sammanfattar myten någorlunda bra.
Min första tanke när jag läste boken var förvirring, det var många svåra fraser och ett annorlunda språk jämfört med vad jag är van vid. Jag hade aldrig läst ett drama på det sättet förut men med tidens gång blev det såklart enklare.
Det var mycket man skulle hålla reda på i texten men att veta hur den skulle sluta från början gjorde den enklare och mer intressant.

Om man ska skylla de olyckliga händelserna på någon tycker jag nog att de som främst bär ansvaret för all den här dramatiken är Oidipus föräldrar.
Det är ändå ganska uppenbart med tanke på att de övergav sitt barn för att rädda sig själva, men även för att föräldrarna inte såg till att Oidipus verkligen blev mördad om de nu var så rädda att spådomen skulle visa sig vara sann.
Samtidigt tycker jag att Oidipus åtminstone borde ha anat några samband mellan mordet på den förra kungen och den man han dödade för länge sedan, så det stör mig lite att han inte brydde sig om det för att den mannen var okänd för honom och därför inte någon värd att ödsla mer tid på.

Jag tycker att boken var helt okej, inte något jag skulle komma på att läsa själv men den hade sina spännande delar och budskapet om att man inte alltid kan fly ifrån sitt öde var bra.


1 kommentar:

  1. Ja visst stör man sig på Oidipus både en och flera gånger?! Det är nog den här berättelsens storhet, att den liksom kilar in sig i en och ligger som ett gruskorn och skaver. Varför gjorde han så? Varför sa hon si?

    Och eftersom du sannolikt inte skulle läsa den själv, var det ju tur att vi gjorde det i klassen tillsammans. Så blev du en klassiker rikare ;)

    SvaraRadera